När man bygger ett hus både åt sig själv och sina nära och kära, tänker man också på att tillfredsställa sina estetiska behov. Husarkitektur är ju även byggnadens kännetecken, som påverkar dess materiella värde, vilket blir mycket mätbart under husets försäljning. Vilka arkitektoniska egenskaper ska byggnaden ha för att den kan bedömas som elegant och prestigefylld?
Huset tillfredsställer inte bara våra bostadsbehov, utan är också vårt familjevisitkort. Därför försöker man ge det den mest representativa karaktären. Husarkitektur, byggnadsform, fasad och dess omgivning spelar en viktig roll när man skapar sig en bild av sitt eget hem. De skapar det första intrycket, som är känt för att vara mycket viktigt och vilket förblir för evigt.
Oavsett om man är förtjust i moderna byggnader eller om man föredrar traditionella lösningar, bör man komma ihåg att huset borde vara stilistiskt konsekvent. Det kopplas till vissa regler som härstammar från arkitektoniska antaganden för en viss stil. Det är symmetriprincip som är typisk för landsbygds-, förorts- och herrgårdsstil. Både hus som ligger nära traditionell herrgårdsarkitektur och de husen som återspeglar en modern syn på byggande använder specifika mönster samt element och detaljer som är karakteristiska för en given stil. Det är många viktiga saker att tänka på, dvs form av taklutning, takvinkel, sockelhöjd, form och storlek på fönster samt andra inglasningar och närvaro i byggnadsform. Formen och platsen på risaliter, karmfönster och takkupor på fasaden spelar också en viktig roll. Naturligtvis kan man variera deras plats på fasaden. Konsekvensen av detta är eklektiska förorts- och stadsvillor samt palats. Men för det mesta är sådana projekt skrämmande och de vanställer det arkitektoniska landskapet.
Symmetriprincipen spelar en viktig roll när man skapar en förebild av huset. Principen är särskilt viktig när byggnadens arkitektur baseras på traditionella lösningar. Inträdesområde, dvs entrétrappa och ytterdörr planeras på symmetriaxel. Takkupor eller vindskupa utformas ofta över inträdesområdet. Ibland placeras ytterdörren också på verandan eller risaliten som är belägna på symmetriaxeln. Planering av fönster och andra detaljer som kolonner och pelare är underordnad inträdesområdets symmetri. Följaktligen bör sidofasader vara sammansatta i enlighet med symmetriprincipen där symmetriaxeln vanligtvis skapar väggtoppen och trädgårdsdelen med terrass finns ofta i form av en veranda eller en balkong. Inglasningar är också karakteristiska för arkitektur som respekterar symmetri. I denna typ av byggnader är fönsterstorlek på fasaden densamma oavsett rumsfunktion. Byggandet av moderna hus inspirerade av herrgårdsarkitektur förknippas med behovet av att anpassa symmetriprincip till verkligheten där på grund av mycket mindre tomter i byggnads konstruktion finns det också ett garage. För att upprätthålla symmetri balanseras garageporten av till exempel ett utökat inträdesområde med dubbelbladiga dörrar, där en entrétrappa och en omfattande plattform finns.
Om byggnadens arkitektur inspireras av moderna lösningar, som härstammar från modernismen, ger symmetriprincipen plats för asymmetri. Dess dominans förknippas med modernisternas huvudantaganden som beskrivs i deras manifest, där lösningsfunktionaliteten, som innehåller byggnadens form, inklusive fasader, kommer till förgrunden. Resultatet av sådant tänkande om arkitektur är brist på äldre och traditionsförankrade typiska symmetrilösningar. Beroende på funktionen har fönstren olika storlekar och former, och deras höjd på fasaden beror på dimensioner och rumsfunktion. Ytterdörrens position förändras också. Den flyttas ofta från den centrala platsen på den främre fasaden till sidoväggen, som tar över funktionen för inträdesområdet. Naturligtvis betyder det inte att det bör vara kaos på fasaden. Ordningen upprätthålls till exempel av elementplacering i en viss höjd, rätta proportioner av inglasning eller ytterdörr i förhållande till varandra. Användningen av detaljer som burspråk, risaliter, kolumner och gesimser underordnas alltid byggnadens form.
Höfttak dominerar arkitekturen som förankras i traditionella lösningar. De höfttaken täcker vanligtvis enkla huskonstruktioner, som associeras med polska herrgården, eller med förorts- eller schweizervillan, känd i Polen som świdermajer-stilen. Gaveltak och höfttak i olika varianter, typiska för herrgårdar eller lantliga hus, är en tradition som är värd att fortsätta. Just gaveltak som främjas av energieffektiv och passiv byggande entusiaster har ännu fler anhängare. Gaveltakens enkla form innebär tidlösa och universella fasadlösningar, som nu för tiden kan ses som prestigefyllda – speciellt om man använder ordentligt hållbara och effektiva takbeläggningen och effektiva fasadmaterial. Bland många anses hus med omfattande konstruktion som täcks av taket med flera sluttningar vara prestigefyllt. Emellertid kommer ett sådant utförande, på grund av många brutna taksluttningar – om man vill få ett bra resultat, kommer det att bli mycket dyrt. Hus med ett pulpettak eller ett platt tak får allt mer erkännande. De har inget att göra med en kommunisttidstypisk taksten. Deras prestige byggs av en ren form som är ett resultat av modernistiska traditioner och detaljuppmärksamhet. Dessa hus är förfinade både när det gäller användning av arkitektoniska medel och fasadmaterial. De kännetecknas av mycket hög kvalitet och perfekt utförande.
Byggnadens skönhet kan säkert betonas av ordentligt utförandet av ytterväggar och takbeläggning. Den är som en välgjord sminkning som kan få fram kvinnans bästa fördelar och dölja eventuella brister. Ibland räcker ett perfekt uppsatt gips och en välvald fasadfärg. Material av naturligt ursprung fungerar alltid bra. Husets prestige byggs av släta väggar, och även deras fragment i form av väggsten eller klinker på väggen, och till och med taket täckt med keramiska plattor, skiffer eller spån. Väggar gjorda av exotiskt trä, lärkträ eller fanerade paneler kan också ses som prestigefyllda. Deras position har byggts i århundraden och till och med årtusenden. Man vet hur de åldras och genom att observera även åldriga och lite tidsslitna fasader av dessa material kan man se hur vackert de åldras. Förutom material med naturligt ursprung får produkter som är resultat av modern teknik mer och mer erkännande – stora inglasningar, titanzinkplåt och cementplattor som imiterar stenplattor.
För att ett hus ska betraktas som vackert måste det, oavsett stil, bibehålla rätt elementproportioner i förhållande till varandra. Fasadväggar, takytor, inglasningar, takkupor, risaliter, burspråk och andra element bör skapa en proportionell och sammanhängande komposition. När man skapar den kompositionen spelar förhållandet mellan byggnadens höjd och dess bredd en viktig roll – ju mindre husgrunden är desto lägre ska huset vara. Annars hotas det av den så kallade torneffekten. Därför får man inte korrigera arkitektoniska projekt på egen hand, till exempel genom att godtyckligt höja höjden på snedväggen. Om proportionerna störs kan de optiskt förbättras när man sänker fasaden genom att höja sockeln eller använda gesimser. Lika viktiga är korrekta proportionerna av lutande tak i förhållande till väggar. Lutningshöjd och vinkel beror till stor del på husets stil. I det fallet kan husets proportioner förbättras genom att ändra graden på utskjutande takfoten.
No posts found